Novaliie

3/2

Upp i ottan även denna dag, snart blir väll även morgontrötta jag morgonpigg, eller? Det blev en sväng till Maggan för att ge henne en kram, sen så följde vår gentleman Temba oss till bussen i Nkinga. Väl framme i Nzega fick vi vänta på nästa buss i ca 1 timma sittandes i ett litet skyffe fullt av flugor. Men vilken buss, nästan bekväma säten och hör och häpna, ingen TV thanks god. Fick till och med juice vatten och en smörgås på bussen. Så vi var super nöjda dock började bussen brinna efter att vi sagt att denna resa gick ju riktigt smidigt. Så mitt ute i buschen en bit utanför Mgorongoro fick vi sitta bland lokalbefolkningen i vägdiket och vänta på kommande transport i ca 2 timmar. Men det var mysigt, fick en bebis i knät som vi mös med, sen delade vi ut ballonger till alla barn. Sen fick vi åka minibuss aka. Dalla dalla resterande 40 mil, vi tog framsätet vilket kanske inte var den bästa iden hitills, då motorn satt där, trodde våra fötter skulle brinna upp av hettan. Bussresan tog oss 18 timmar och vi har nu konstaterat att vi åkt buss ca 200 mil för att besöka Nkinga, men de var det värt. När vi äntligen kom fram till vårt älskade boende så åt vi, hotellpersonalen hade sparat mat till oss trots att hotellet redan stängt för dagen, tror de tyckte synd om oss. Sen kom Joshua och Franki och hälsade oss välkomma tillbaka, men trötta som vi var så blev det ett kort återseende.

4/3

Jakten på tamponger fortsätter… Idag har vi spridit kunskap om tamponer även för lokalbefolkningen här i Kigamboni. Marre skulle förklara vad det var för Eddy, han såg ut som ett frågetecken, men efter att ha visat och berättat hur och varför de använts så kom vi fram till att han trodde de var en svensk grej som bara vi svenskar använde. När han sedan frågade Marre varför hon inte kunde nöja sig med vanliga bindor så försökte hon förklara att hon var rädd för att få underlivssvamp, allt detta på engelska. Haha det lät ungefär såhär; Because its not a good climate for my vigina, som jag dog av skratt. Idag så har vi fått en ny kompis, en afrikan vid namn Hans. Till en början så tyckte vi att han var as jobbig, sen kom massierna förbi och då hjälpte han oss att tolka så att vi kunde föra en normal konversation med dem för en gångs skull. Så nu vet vi nästan allt om Massai kulturen och deras traditioner. Hans blev dock rätt jobbig sen när han började förklara sin kärlek till Marre, så nu är han som ett plåster på henne. Så stackars henne. Eftersom massaierna inte kan någon engelska och vi bara kan ta oss fram på swahili så kan ni ju säkert förstå att det blir en hel del språkmissar. En språkmiss var idag när Langai och Samuel frågade Marre om vi ville följa med oss till stan imorgon för att shoppa. Marre tackade gladeligen ja, det hon inte visste var att hon då lovade dem att följa med in till Dar es salam (stora staden) vilket man måste ta färjan över för att komma fram. Haha. Men det blir nog trevligt, i alla fall en upplevelse.

5/2

Klockan 07.30 ringde Langai och väckte oss, och klockan 08 var vi på väg till dalladallan som skulle ta oss till färjan. Att åka färja till fots var en upplevelse bara de, de enda två vitingar på båten i alla fall. Självklart så skulle vi ju ut på utflykt den varmaste dagen av dem alla. Svetten pärlades i pannan när vi traskade oss igenom gatorna i överfulla Dar. Vi besökte två stycken massaiaffärer, så nu har vi skynken och smycken. 4 vatten och säkert 6 kilo kroppssvett mindre befann vi oss sedan på färjan tillbaka till vår ö. Duschen har nog aldrig någonsin varit så skön som då. Ikväll är vi bjudna på trumpartaj på stranden, men vi avstår då det är rasta nissarna som håller i galejet, för man vet ju aldrig hur det skulle sluta. Så istället spenderar vi även denna kväll med våra fina vänner. Just ja, att använda nylonstrumpbyxor i Afrika är ingen hit kan jag nu konstatera, för det första fick ja med nöd och näppe på dem, och när de väl satt på plats så var det hål över allt + att de kliade till en förbannelse. Så nu vet vi det, nylon- ej bra i varma länder.

Nu drar vi till Zanzibar och njuter i en vecka.. så det kommer bli dåligt på bloggfronten, men den som väntar på nått gott.. Lovar att uppdatera så fort som möjligt! Åhh ni, har försökte ladda upp bilder, men det är nästintill ömöjligt här, så ha tålamod tills vi kommer hem =)