Novaliie

Känner mig rastlös.. rastlös i själen! Det är nog den värsta känslan som finns.. Finns så himla mycket saker som jag borde ta tag i, men som jag bara förtränger. Den stora NKSE (nationell klinisk sjuksköterske examination) närmar sig med storm steg (19 nov) och har jag börjat plugga? Svar nej! Har jag börjat söka jobb? Inte de heller. Har jag bestämt vart jag sedan ska ta vägen? Nope.. Då kan man ju fråga sig varför jag inte tar tag i detta? Tror att det är för skrämmande.. Jag vill inte vara klar än, tycker det känns tryggt att plugga, att inte behöva ta allt för mkt ansvar, att bo i korridoren och att bara lalla runt.. Jag vill inte bli vuxen.. Inte än.. I somras så kände jag klar, men inte nu längre? Är det för att det är så nära nu? Vill typ bara lägga mig i fosterställning och gråta, men vad hjälper det?

Snart är det helg iallafall, underbara helg! Då ska alla dessa tankar exkluderas ur mitt huvud, bara för ett litet tag.