Bra start?
Jag säger bara vilken start på morgonen... My god. Skulle med 07.13 tåget i morse, så vi ställde klockan i god tid för vem pallar stressa? Allt gick som på räls tills klockan var 07.00 och vi skulle gå till bilen, micke skulle köra mig till tåget. Då känner jag paniken komma krypandes, shit vart är min plånbok? Så i all hast så försöker jag tänka samtidigt som jag vänder upp och ner på lägenheten, men utan lycka.. Vansinnig blir jag när micke lägger kommentaren; Att du aldrig lär dig, du har aldrig koll på dinna grejjer.. då gott folk var skilsmässan nära. Tills slut går han ut till bilen för att leta och jag ringer till mamma och grinar hysteriskt samtidigt som jag väder ut och in på min packade resväska..Och som alltid när man pratar med mamma så ställer hon frågan; Har du verkligen tittat över allt? Och som alltid när jag svarar, argt som ett bi ; Ja såklart jag har, annars skulle jag väll inte ha ringt så ser jag att något klittrar till under sängen.. Och vad tror ni ligger där? Om inte min älskade plånbok. Så i all hast slänger jag ner allt i resvätskan igen, torkar tårarna och springer ner till bilen, för nu ni så var det fanemig bråttom. Klockan var nu 07.15... Micke kallade mig för klantskalle och pussade mig på pannan och sen var allt bra :) Jag hann med ett senare tåg så nu sitter jag här på min älskade swebuss och just nu befinner jag mig några mil utanför norrköping. Jag kan ju säga att jag slocknade direkt när bussen rullade ut från stockholmscentral. Men som vanligt när det gäller min tur så sitter det en liten pojke på kanske 4 år framför mig, som antingen gnäller, skriker, trottsar eller sjunger på bussen :) Åhh vad jag ser fram emot resterande 5 timmar.
Och bara så att ni vet så är skilsmässopapprerna rivna och kastade långt bort. För han är trotts allt världens bästa fast han retar mig ibland.
Beso Beso!
